Nu har jag upptäckt att om man bara ler och lägger huvudet lite på sned och säger ”pardon..” och ”s’il vous plait?” så tror parisarna att man talar flytande franska och är underbart hjälpsamma. I tunnelbanan tävlade tre pensionärer om att hjälpa mig hitta till Place de la Bastille, och en ung studentska stod säkert en kvart ikväll och demonstrerade hur cykeluthyrningen funkar. Det allra konstigaste är att jag förstod precis allt de sa! Det måste vara den mentala träningen… Jag tror att jag kan, och då går det. 
För övrigt verkar jag ha hamnat mitt i ett studentuppror. Det känns som 1968, massor av poliser som spärrat av Opera Bastille och grupper av unga människor som diskuterar politik.
Nu sitter jag i alla fall på något som liknar Hotel Scandic fast det ligger mitt i Paris, och planerar morgondagen. Jag har ätit en jättegod middag bestående av musslor kokta i vin, creme fraiche och roquefortost. Och jag har köpt ett cykelpass redan, för att jag inte ska fega ur imorgon bitti.
Nr 152/365 foton 2011. Tema: Intensiv.
Jag fick inte fota poliserna på trappan till Opera Bastille. Men på säkert avstånd gjorde jag det ändå.
Vackert kvällsljus över Place de la Bastille. Här föddes begreppet Frihet, jämlikhet, broderskap.
Min middag. Exemplarisk GI om man inte låtsas om vinet.
Cykelstället utanför hotellet. Göteborg har härmat det här konceptet för sina hyrcyklar så då är det säkert bra. Imorgon bär det av.